2014

Här är en intressant intervju med Gerald Celente på USA Watchdog - som menar att det grundläggande problemet i världsekonomin är den sjukt ojämlika fördelningen mellan rika och fattiga. Celente tycker även att USA borde kalla hem sina trupper för att USAs vidsträckta utrikespolitiska åtaganden strider mot konstitutionen. DET är en intressant åsikt tycker jag. Det börjar lukta protektionism, för jag tror att om USA minskar sin militära närvaro, så kommer de även att vända sig inåt - i enlighet med gammal god amerikansk tradition. Sedan tycker jag att man även ska komma ihåg det som händer i EU.


Jeremy Warner skrev en mycket bra nyårskrönika om 2014, där han bl.a. påpekar att extremhögern - eller åtminstone EU-skeptiker - kommer att göra ett mycket bra val. Men att detta kommer att innebära att EU-parlamentet kommer att bli mer eller mindre ostyrbart. Front Nationale har redan gått ut och sagt att de vill ha handelshinder för att skydda fransk industri mot globaliseringen.

Samtidigt så finns det de som pratar om att vi har en vänstervåg... Det kanske vi har, men den fascistiska och konservativa vågen är mycket starkare.

Något helt annat: en fantastisk ledare av Peter Oborne om vad som händer i Syrien, men även varför det är så svårt att få jobb för alla som inte lyckas passera HR-kärringarnas extremt smala normativa nålsöga.

"He [Lord Jay] closed down the language school, and put priority on management-speak, gender equality and ethnic diversity /-/. In an instructive paradox, Foreign Office officials have become more and more alike as a result: independence of thought and analysis has been replaced by consensus. /-/ Lord Jay’s world of ethnic and gender diversity has little room for the kind of eccentrics to be found in John le Carré novels, armed with the profound knowledge and sheer passion to challenge conventional wisdom. This has made the Foreign Office vulnerable."

Den där likformigheten tycker jag att mig känna igen från svenska myndigheter och departement.

Deflation!?!

Jag har länge varit tveksam till om vi har deflation i Sverige, eftersom det är konstigt att vi skulle ha det när allting blir dyrare... Nåväl, om man inte kan lita på SCB, så kan man i alla fall lita på McDonald's.

Big Mac index används normalt till att jämföra valutor - och för det funkar det utmärkt. Men här använder jag Big Mac för att kontrollera KPI. KPI har värde 100 år 1980 och 160,26 år 1986, när the Economist börjar sitt Big Mac index. På den tiden kostade en Big Mac 16 kr, och jag helt enkelt multiplicerat med 160,26 i genom indexkonstruktionen för att man lättare ska se skevheten mellan KPI och Big Mac.

Korrelationen mellan Big Mac och KPI är 0,86 för perioden 1986-2007. För perioden 2008-2013 (ok, jag vet att det är kort), så är den endast 0,17. Dvs, från att ha haft en mycket stark korrelation mellan den allmänna prisutvecklingen och priset på Big Mac, så har denna samstämmighet i princip upphört efter 2008. Att priset på Big Mac faller 2012 beror på regeringens halvering av restaurangmomsen. Annars hade den svenska utvecklingen följt den amerikanska:


Observera att skalorna är något olika på diagrammen. Den under, från Forbes, börjar 1996, medan min börjar 1986.

Hur som helst, Big Mac i Sverige och USA följer varandra fint - och de följer KPI i respektive land väl ända fram till QE börjar. Själv tycker jag att Big Mac index bättre speglar den prisutveckling som jag själv märker framför KPI, så jag litar mer på mogglas än på SCB.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

A Christmas Carol

"Vill ni ge ett bidrag till de fattiga?"

"-Finns det inga fängelser? Fungerar inte spinnhusen/Fas 3?"

"-Jo, tyvärr väldigt effektivt".

"-Jag betalar skatt till dessa institutioner, och har därmed uppfyllt min plikt för att försörja de fattiga", svarar Ebenazer Scrooge.

Det är lustigt att 150 år efter att Dickens skrev sin saga, så börjar Sverige likna det viktorianska London, med avgrundsdjupa klyftor mellan de som har och de som inte har. I en medveten politik sedan mitten av 90-talet, men som har förstärkts under alliansen.

Så här förhåller sig a-kassans utveckling till betalningsförelägganden hos fogden:

Ovanstående visar att när medel a-kassan motsvarade ca 60% av medel-lönen (mitten av 90-talet) så låg betalningsförelägganden per capita hos Kronofogden endast på ca 7%. Jag har räknat enkelt och enbart tagit antal betalningsförelägganden hos fogden och delat med Sveriges befolkning (hela, inte endast vuxen befolkning 20-64 som är det vanliga i England). I dag, när medel-a-kassan endast motsvarar 42% av medel-lönen så har antalet ärenden hos fogden nästan fördubblats till 12%. Korrelationen i utvecklingen av den krympanden a-kassan och de ökade antalet ärenden hos fogden är också mycket hög. (Betydligt högre än mellan hög skuldsättning hos stater och BNP-tillväxt).


Tillväxt

Det här är en mycket bra föreläsning om tillväxt. Det är en fysiker, Albert A. Bartlett, som pratar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den stora överföringen från de fattiga till de rika

Nu har Fed kastat in handduken: det finns ingen återhämtning. Det finns enda som håller situationen uppe är mer pengatryckande. Peter Schiff tror att man kommer att öka Q.E. framöver - i dag trycker man 85 miljarder i månaden - ända tills dollarn kollapsar. Ja, det verkar väl inte osannolikt. Ytterligare ett tecken på att USA håller på att nå vägs ände, är att de inte bombade Syrien. Det hade annars varit ett utmärkt svepskäl till att inte sluta med Q.E. Nu när de inte gjorde det (klarade det?) utan var tvungna att annonsera Q.E. utan ens den svaga anledningen av ett krig, så tyder det på att USA har enorma problem. Nåväl, det är väl möjligt att man kan hitta något annat att bomba. Iran kanske?

Av de 85 miljarder $ som Fed köper varje vecka består 40 miljarder av statsskuldsväxlar - som bl.a. kineserna försöker bli kvitt (i stället för värdelösa statsobligationer får de alltså värdelösa dollar) - och 45 miljarder av uppköp av amerikanska bankers dåliga huslån. Dessa banker, t.ex. Morgan Stanley, köper upp andra, bra, investeringar (bl.a. Stockholms börsen och guld) och blir alltså extremt rika - åtminstone så länge någon tar emot dollar.

Det här diagrammet har Andy Hoffman på Miles Franklin gjort:


Den visar alltså hur Fed har ökat sitt innehav av skuldsedlar. Kan det händelsevis vara en bubbla? Dessa skuldsedlar har Fed alltså "betalat" genom att ge säljarna dollar.
 
Stanley Druckenmiller, som startade Duquesne Capital på tidigt 80-tal och sedan gick ihop med George Soros i Quantum Fund, säger att Q.E. är dret bästa som har hänt för de verkligt rika som han själv, eftersom det är den största kapitalöverföringen någonsin från de fattiga och medelklassen till de rika.


Det är iaf trevligt att det finns uppriktiga män.

Äldre inlägg